Oslos identitet??

Yo!

Jag driver en cool liten våffelkiosk i Gamlebyen Oslo med supercatchy namn Haralds Vaffel. Uppkallad efter Harald Hårdråde himself likt platsen där den ligger. Varför är kiosken så cool då?? Det är inte bara för att våfflorna är nice. Kiosken är cool för att den är spontan, äkta, rakt från hjärtat och går emot trenden med all bullshit av amerikanskimporterad franchise. Vi säljer ”erkenorske vafler på unorsk måte!”

Haralds Vaffel på Harald Hårådes plass

Jag är ju svensk och har inte bott i Oslo i mer än två år. Men som väldigt ung man(/liten gutt) så utgör dessa två år den längsta period i mitt liv jag har hållt mig i en bestämd stad någon gång (om man ser bort från min uppväxt i hembyn). Så jag tror man kan säga att jag är väldigt glad i Oslo och har ju alltså valt att plantera min näringsverksamhet och faktiskt starta ett liv här.

Det finns massor av fler coola kiosker och butiker i Oslo. Jag önskar med detta innlägg att belysa alla dom fantastiksa små bedrifter i Oslo som sliter med att ta uppmärksamhet och marknadsandelar från stora firmor med enorm marknadsföringsbudget. McDonalds etc etc är jävligt wack och tråkigt, jag försöker ständigt uppmana folk till att gå emot vad som blir inpräntat i oss dagligen av storslagna marknadsföringskampanjer, och kanske gå för ett lite mer spännande alternativ ner i gatan. Detta blir allt för ofta belönat i en mycket bättre upplevelse som konsument och inte minst bidrar vi till att behålla och styrka den fantastiska identitet och kultur som vi har i Oslo. I form av små lokala, charmerande butiker och restauranger. Vad ger dig den bästa cafeupplevelsen och hur tror du att du får bäst service? Av en vaffel serverad ut av ett litet fönster där du har en ödmjuk man som brinner för och står bakom produkten? Eller av en vaffel serverad ut av ett stort kök som är en del av en ännu större organisation som omsätter miljarder kronor och där all personlighet och passion för produkten sedan länge slocknat?

Nej, jag vet burgaren på TV-reklamen såg god ut och att det är ett enkelt val att ta utan att bruka energi. Men ner i gatan på den mysiga lilla kafeen väntar allt för ofta något evigt mer fett. Våga gå emot strömmen och stötta alla våra fantastiska små bedrifter runt omkring. Dom behöver det allt för ofta! Låt oss skapa en by med egen identitet och kultur som det finns så stor potential för. Låt inte McDonalds etc etc ta över allt för mycket. Nu använder jag exemplet McDonalds väldigt mycket haha (Jag är tydligen inte så glad i McDonalds). Men detta är ju alltså ett skräckexempel på hur vår unika identitet som by bara dör och blir begravd långt under marken.

Tekstforfatter Jonathan "Harald" Larsson

Som konsumenter så har vi alla ett ansvar att påverka vår bybild men ett litet extra ansvar kanske ligger hos mig som näringsdrivande. Utöver frågan med hur vi vill se vår by och om vi vidgar vyerna lite så har jag som näringsdrivande också ett extra ansvar i hur vi vill påverka världen i stort. Det är därför som jag väljer att med olika projekt ge pengar och stötta organisationer som Amnesty International - checka länken till VGTV. Detta är jag väldigt glad att kunna göra och är ju alltså helt fantastiskt på flera olika sätt. Dels så får jag som person extra motivation bakom projektet om jag vet att delar av profiten går till något viktigare än min egen ekonomi. Dels så får vi ju alltså bidragit till att lösa en del av dom stora problem som världssamhället står inför idag. Och dessutom så ger det ju även en fin image och positiv bild av min verksamhet. Det är verkligen en win-win för alla! Att bidra till världssamhället är alltså i min bok absolut nödvändigt och något jag gärna uppmanar fler näringsdrivande (och privatpersoner för den delen) till att göra, både genom socialt entreprenörskap och ren filantropi.

Låt oss skapa vår by och värld sån som vi vill ha den! Jag har vartfall väldig tro på att jag och min generation ska kunna uträtta coola och fantastiska grejer dom närmsta 40 åren.

Tekst og foto:

Jonathan ”Harald” Larsson

Eier av Haralds Vaffel